Inför varje ny opera-roll förbereder jag mig noggrant. Jag inspireras av människor jag ser och av staden Malmö där jag lever.

Inte av bullret, det stör. Men får jag bara en liten stund i någon av stadens älskade parker eller vid havet, känner jag hur inspirationen kommer. Innergården där jag bor är lugn och stilla. Där sjunger koltrasten.

Mina två senaste roller har varit på Malmö opera, men som opera- och konsertsångerska reser du mycket. När jag förbereder mig inför en roll plockar jag känslor från det jag upplever i staden, sedan omsätter jag det i min tolkning. Under våren spelade jag La Cieca, gatusångerska och den blinda modern till huvudpersonen La Gioconda i operan med samma namn. När jag ser alla tiggare på Malmös gator är det lätt att sätta sig in i deras situation. Vad hade jag gjort i deras sits?

I höst ska jag spela en guvernant till två engelska flickor under kolonialtiden i Indien. En helt annan typ av roll som kräver ett annat kroppsspråk. Som La Cieca låg jag bedjande på knä. Nu ska jag gestalta en parant, auktoritär person. Jag är alt och mezzosopran. Som sådan får du ofta spela mamma och amma. Hjältinnan är – med undantag av Carmen – nästan alltid sopran. Inför varje ny roll är jag öppen, nyfiken och hungrig. Jag studerar musiken i operan, men lyssnar även på annan musik från den tiden. Till rollen som guvernant tar jag fram musikalen Kungen och jag. Även skönlitteratur och texter från tiden när operan skrevs, använder jag för att få tillräcklig bakgrundskunskap. Som guvernant ska jag sjunga på franska, då gäller det att ha rätt uttal.

När jag väl avslutat en opera lämnar jag rollen och går vidare. Men det är klart att vissa roller och melodier finns kvar inom mig och ibland går jag och nynnar på någon aria. Som sångerska ska du förmedla känslor till publiken. Det är inte du som ska känna. Detta påpekade min röstcoach och det försöker jag leva efter. De flesta operor utspelar sig i en svunnen tid, men när jag sjöng huvudrollen Dalila i Kungliga operans uppsättning av Simson et Dalila, var handlingen var placerad till dagens Israel/Palestina med självmordsbombare och lidande. Då var det svårt att inte bli påverkad.

En operasångerska har rösten som sitt instrument, men bara för att du har instrumentet i kroppen kan du inte sluta leva. Jag försöker undvika att bli förkyld genom att alltid tvätta händerna, andas med stängd mun och äta C-vitamin. Sömn är viktigt särskilt om du jobbar mycket. Är du stressad är du ingen bra sångare. När du är tillfreds med livet sjunger du bättre. För mig är det viktigt att ta hand om kroppen. Jag tränar styrketräning och ser särskilt till att sköta om min rygg. Det finns sångare bara äter, sjunger och sover – riktiga scengångare. Andra tycker att ett äpple klarar strupen eller tar en klunk extra starkt kaffe innan de ska in på scenen. Champagne föredras av vissa. 🙂 Som sångare ska du se dig själv som en idrottare, du måste hålla ditt instrument igång.

Maria Steijffert

Text/foto: Kristina Strand Larsson