Och så har livet stannat upp och vi har blivit ända in i hjärteroten påminda om, att det inte längre finns någon trygg  plats där de mest utsatta, barnen på flykt, kan få vara just barn. Leva. Leka. Andas. Utan att vara oroliga för att bli hittade, jagade, förföljda. Polisingripandet på familjelägret för papperslösa har med all önskvärd tydlighet visat det.

Läs hela blogginlägget:

Ett trotsigt halleluja