SUS, Malmö universitetssjukhus, är en av stadens största arbetsplatser med cirka 7000 anställda. Lika länge som sjukhuset har funnits i Malmö har Sjukhuskyrkan varit med. Sjukhuskyrkan finns för patienter, närstående, och personal. -Vi är en del av kyrkans grunduppdrag och utgår från Jesus egna ord: Jag var sjuk och ni besökte mig. Att göra det är en del av att vara kristen, säger Peter Englund, som är sjukhuspräst.

Sjukhuskyrkan – synlig och efterfrågad

Även om Malmö har förändrats mycket de senaste åren, finns dess arbetarstadsprägel i vissa avseenden kvar. Länge fanns en skepticism mot
kyrkan som en övermakt, något som också kunde upplevas på sjukhuset. Detta har dock ändrats de senaste åren, menar sjukhusprästen Corinna Friedl. I dag är sjukhuskyrkan fullt synlig inom vården och allt mer efterfrågad.

– Personalen märker på patienterna att något har hänt när de har haft kontakt med oss. Vårdtagarna blir lugnare och gladare, vilket också underlättar för personalen, säger hon.

Mycket av Sjukhuskyrkans arbete sker ute på avdelningarna. Sjukhuskyrkans personal vill vara synlig och tillgänglig med kort varsel. De hade bara önskat att de kunde hjälpa fler. Behovet är stort. Kyrkans personal finns även till för den rättspsykiatriska avdelningen, för barn- och
ungdomspsykiatrin och för den palliativa enheten, som tidigare kallades hospice.

– Vi för inga anteckningar. Med oss kan alla tala utan att det förs vidare. Personalen kan också behöva prata av sig och vi har tystnadsplikt, säger Corinna Friedl.

En resurs även för vårdpersonalen

Vårdens medarbetare har många gånger ett stressigt liv. Personalomsättningen är hög. Sjukhuskyrkans arbetslag är samstämmiga
i sin beundran inför sjukhusets medarbetare som de menar utför underverk.

– Vi upplever att personalen blir allt mer pressad. Vi vill vara en resurs för dem. Med oss behöver man inte bara tala om djupa och existentiella frågor. Vi kan samtala om allt. Och vi har tid, säger Lena Klasson som är sjukhuspastor. Niclas Vinsander, sjukhusdiakon, har en diskussionsgrupp för sjukhuspersonal, där kristna från olika samfund deltar.

Sjukhuskyrkan har tid när ingen annan har det

Just tiden är något som hela gruppen betonar som en bristvara. Vårdens personal har allt mindre tid till att bara lyssna på en patient som vill prata. Här kan sjukhuskyrkan komma in som en resurs. De behöver inte fokusera på det kroppsliga och det sjuka, utan kan se den friska människan bakom diagnosen.

– Det sista som lämnar människan är hoppet. Vi som präster, pastorer och diakoner kan fungera som ställföreträdande för hopp och tro bara genom att vi finns där. Ibland får jag frågan om det går att tala med oss utan att vara troende och det har ju givetvis ingen betydelse. Vem kan för övrigt mäta tro, säger Birgitta Strelert, sjukhuspräst.

Lena Klasson tillägger: – Vi kan ibland hjälpa människor att bejaka den tro de har. Eller bara säga att din tro räcker. Den som vill får fatta den hand Jesus har utsträckt till oss. Vi förmedlar också kontakt med företrädare för andra religioner för den som önskar.

– När du drabbas av sjukdom, stannar livet upp. Helt plötsligt är det inte längre som det brukar. Sådant man inte tänkt på tidigare kan komma upp till ytan. Ett samtal med någon som bara lyssnar kan ibland hjälpa personen att hantera detta, säger Nichlas Vinsander.

Corinna Friedl har många gånger sett hur människor i livets slutskede vill sammanfatta sitt liv. Det finns ett behov av att se det goda och det dåliga, ”så här blev det”. Den sjuka eller döende sörjer över att livet tog en annan vändning eller att det ska ta slut. Det är också mänskligt att bli arg och förtvivlad. Äldre människor kan oroa sig för att ingen tar hand om deras hem när de ligger på sjukhus.

Sorgegrupper – en hjälp för de som lämnats kvar

För de som lämnats kvar finns sorgegrupper, både i Sjukhuskyrkans regi och ute i Malmös kyrkor. Sorgegrupperna är utformade för att passa olika grupper. Birgitta Strelert har precis avslutat en längre utbildning i hur barn  och unga hanterar sorg.

-Barn sörjer inte alltid som vuxna. Ibland vet vi inte vad vi ska säga för att vi är rädda att göra fel. Nu kommer vi att starta grupper som vänder sig just till barn och unga, säger hon.

Ett sjukhus är som ett mikrokosmos av samhället i övrigt

Ett sjukhus är som ett mikrokosmos av samhället i övrigt. Konflikter syns också inom sjukhusets väggar. Ibland kan det bli kulturkrockar, till exempel när det gäller hur många ur en familj eller släkt som ska besöka en patient.

-I flera länder är det så att ett sjukhus bara erbjuder behandling av den sjuke. Mat och omvårdnad måste släkten stå för. Dessa mönster kan finnas med hos nya svenskar och är ju egentligen något gott. Mänskliga reaktioner är i grunden helt lika, avslutar Peter Englund.

Om Sjukhuskyrkan

Sjukhuskyrkan finns till för alla som rör sig på sjukhuset: patienter, anhöriga och anställda. Sjukhuskyrkan erbjuder enskilda samtal, oberoende av tro och kultur och vi har tystnadsplikt kring allt som rör samtalen.

För anställda inom vården är vi en resurs i fortbildningen, i krishanteringen och i enskilda samtal. Hos patienter och deras anhöriga möter vi existentiella frågor och är ett stöd i akuta krissituationer.

Stilla rum

På sjukhuset SUS finns två stilla rum. Det stora rummet ligger på Inga-Marie Nilssons gata 47 och är öppet dagligen kl. 07.00-18.00. Varje torsdag kl. 12.15 under höst-och vårtermin är det lunchmusik här. Det lilla rummet finns på Jan Waldenströms gata 18 och är öppet dygnet runt.

 

Text och foto: Kristina Strand Larsson.

Artikeln är publicerad i Trovärdigt – ett magasin om tro, hopp och kärlek från Svenska kyrkan Malmö 3-2107. Läs hela numret på issuu.com