”Kom och besök oss och se hur det är”, ”Berätta om ockupationen och hur vi har det”, ”Det behövs information om situationen här”.

De tre unga konst- och teologistuderande gästerna från Palestina pratar om tron på opinionen för förändring. De utstrålar en massa hopp och framtidstro när de besöker oss i Fosie kyrka.

Under en vecka är de här och deltar i den ekumeniska böneveckan för fred i Israel och Palestina och denna kväll är det Malmö som besöks.

Jag imponeras, förundras och för en stund fylls jag också av det där hoppet som de utstrålar. ”Livet är starkare än döden”, säger en av konstnärerna när hon visar sitt verk som har inspirerats av historien med den gravida kvinnan som dödades under det senaste kriget i Gaza men vars barn mirakulöst överlevde.

Efter att ha bett tillsammans, fått samla kraft vid altaret och sedan lyssna till gästerna, kommer det där hoppet till mig.

Annars är det svårt. Jag var i Palestina första gången 1999 som volontär för dåvarande Svenska kyrkans Mission. Sedan dess har det blivit många turer till området även om det nu är länge sedan sist. Jag har hört berättelserna och så många gånger har jag hört de desperata men också hoppfulla uppmaningarna om att berätta om situationen. Och jag har berättat. En del, men också undvikit att gå in i diskussioner när Israel/Palestina hätskt diskuterats på min tidigare arbetsplats och i andra sammanhang.  Sedan jag besökte området för 18 år sedan, har situationen bara försämrats. Då och då har förbättringar skymtat fram men under dessa år har Gaza isolerats allt mer, många har dödats, livsvillkoren har försämrats med svårigheter att få de basala behoven tillgodosedda; mat, el, vatten och en gigantisk mur har byggts och isolerat palestinierna i små öar.

Jag förundras och imponeras så av de som fortsätter berätta och berätta. De som har det där hoppet inom sig och som fortsätter att leva i hoppet och i tron på förändring och en bättre framtid. Själv är jag inte alltid så bra på det.

Jag behöver gång på gång fyllas på med hopp och framtidstro. Jag vill tro på bönens kraft och framförallt vet jag att gudstjänstgemenskapen ger mig kraft. Det är den jag denna måndagskväll i Fosie kyrka får bli påfylld med.

Tack till er alla som på något sätt deltar i den ekumeniska böneveckan för fred i Israel och Palestina. Om ni så gör det genom att komma till någon av gudstjänsterna och arrangemangen, ger de drabbade i området en extra tanke och bön eller genom att berätta, diskutera och agera.

 

Britta Abotsi, Församlingskurator, Fosie kyrka