..och andra viktiga reformer och lagar som värnar om de allra mest utsatta!  

Vem är utsatt? Ja, vi alla kan bli utsatta, på olika sätt i olika perioder i livet. Alldeles särskilt utsatt är den som inte kan föra sin egen talan. Kanske för att man helt enkelt inte har något verbalt språk eller i alla fall inte den verbala kapaciteten som krävs för att ge uttryck för vad man behöver eller så har man språk och uttrycksförmåga, men fysiska begränsningar som är så kraftiga att man är fånge i sin egen kropp.

Personlig assistans, en del av LSS reformen som infördes 1994, är en reform som möjliggör för funktionshindrade att leva ett så normalt liv som möjligt utifrån de begränsningar som man har. En reform som lyft människovärdet , en reform som vi skall vara stolta och glada för, en reform som betytt väldigt mycket för många med funktionshinder och deras anhöriga.

Nu läser vi nästan varje dag om personer som fått sin assistans indragen och man står förtvivlad och ser på, med stor undran över hur livet nu skall fungera. Det handlar om det vardagliga, det basala i livet.

Min familj har genom äldste sonen levt med reformen och därmed personliga assistenter sedan reformen kom. Det började med några blygsamma timmar det år han skulle fylla fem. Vi hade fortfarande föräldraansvar, men att två nätter i veckan få lämna över till första nattassistenten och själva få sova, det var lyx i den situation som vi hade. Sedan, under åren har det fortsatt och assistansen utökades när sonen blev stor och hjälpbehov och epilepsi kvarstod. Dessa assistenter har möjliggjort att han, med sitt stora hjälpbehov, kunde växa upp och leva nära sin familj. Den situation som önskades när de stora institutionerna lades ner och som har betytt så mycket.

Många vittnar om hur möjligheten att få leva ett någorlunda normalt liv öppnades genom den personliga assistansen.” Ett samhälles välstånd mäts genom hur vi behandlar våra mest utsatta”, har någon sagt. Låt oss värna om denna möjlighet – att leva ett så normalt liv som möjligt!

 

Aina Hagström, diakon i S:t Andreas kyrka