Det var ett samtal. Det var en berättelse om försoning, om förlåtelse och kärlek. Om relationer som kanske, kanske fick en ny öppning, om oväntade möten som innebar glädje men också bävan inför hur man går vidare på en ny väg, tunn som nattgammal is. En djup upplevelse av att få förlåtelse, och av att förlåta. En upplevelse av Guds kärlek.

Det var en berättelse om Första Johannesbrevets fjärde kapitel, som ledsagare, inspiration och vägvisare. Mina kära, låt oss älska varandra, ty kärleken kommer från Gud, och den som älskar är född av Gud och känner Gud.

Och det var en berättelse om att lyfta blicken från bibelläsningen, att se ut genom fönstret en solig höstmorgon i direkt anslutning till de omtumlande händelserna och få en hälsning från himlen. Vad min församlingsbo såg, det ser du här, fångat med hens mobiltelefon av äldre märke.

Jag har fått lov att berätta det här och att visa bilden.

Jag tror att du som ser den här också kan ta den till dig som en hälsning, en påminnelse om Guds kärlek.

Charlotte Lundh, diakon i Hyllie