Gud är kärlek, och den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud i honom. I detta har kärleken nått sin fullhet hos oss: att vi kan vara frimodiga på domens dag, ty sådan som Kristus är, sådana är vi i denna världen. Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, ty rädsla hör samman med straff, och den som är rädd har inte nått kärlekens fullhet. 1 Joh 4:16-18

Människa. Du är värdefull. Du är älskad. Här och nu. Gud älskar dig oändligt. Gud känner ditt innersta. Du är värdefull. Du är älskad. Och det är så svårt att tro på.

När vi inte tror på att vi är älskade tar rädslan över och vi vill skydda oss, ta hand om vårt eget. När vi är rädda ser vi till oss själva och har svårt att se andra människors perspektiv. Jag tror att det är rädda människor som utnyttjar andra. Jag tror att det är rädda människor som behandlar andra illa. Jag tror att det är svårt för den som är rädd att se andra människor i ögonen. Och jag tror att det är svårt för den som är rädd att öppna sig för någon annan. Ofta är det jag som är rädd. Ofta är det jag som tittar bort eller gör någon illa. Ofta är det jag som inte vågar släppa in ens en vän.

Jag vill inte att det ska vara så. Jag vill tro på att jag är älskad och värdefull.  Jag vill inte vara rädd.

Det finns inga garantier i livet. Det finns ingenting som säger att vi kommer att få leva våra liv trygga, friska och lyckliga. Vad som helst kan hända. Olyckor drabbar, vi blir illa behandlade och vi går sönder. Men Gud finns där och älskar oss. Jag tänker mig att Gud finns där och kramar om oss så innerligt att alla de bitar som gått sönder sätts ihop igen. Fastän vi inte tror det blir vi hela igen. Fastän vi inte tror det finns det styrka, mitt i det trasiga och svaga.

Gud är kärlek och vi behöver inte vara rädda.

 

Christina Ohlsson, diakon i Heliga Trefaldighetskyrkan