I Sydsvenskan läste jag häromdagen en insändare som var inskickad av en äldre kvinna. Hon redogjorde för en händelse hon varit med om. En kall vinterdag i Lund stod hon och väntade på bussen. När hon stod vid busskuren kom en snöröjande traktor. Föraren stannade till, klev ur traktorn, gick bak och tog ut salt ur en behållare med sina bara händer och strödde ut saltet framför kvinnan och fram till platsen där bussen skulle stanna. Sedan for snöröjaren vidare på sitt uppdrag. Kvinnan ville med sin insändare uttrycka sin tacksamhet över att en för henne okänd person uppmärksammade henne och hennes belägenhet.

Saltet har olika funktioner: det kan användas som i exemplet ovan – att upplösa is och snö och på så sätt göra vägar och trottoarer halkfria, det kan användas som smakförstärkare när vi lagar mat, eller som konserveringsmedel för att förvara mat, eller vid tillverkning av plast eller för att avkalka vatten eller som ingrediens för att rengöra sår. Salt kan användas till många olika saker och det påstås t.o.m. att salt har drygt 14 000 användningsområden.

Jesus säger i bergspredikan: ”ni är jordens salt.” (Matt. 5:13). Just denna liknelse är på djupet förknippad med kristen tro och den kristnes handlande i världen eller brist på handlande för Jesus påpekar även, att om saltet mister sin sälta, är det värdelöst. Saltet måste således ha sälta för att göra skillnad. Där har vi som kristna och som kristna församlingar en oerhört viktig uppgift att fylla. Vi ska vara ett salt i världen som medför att vi gör skillnad både i våra egna liv men även i andras liv. Biskop Johan skriver på något ställe: ” Saltet är nödvändigt för livet. Utan salt kan cellerna inte binda vatten och vi torkar ut. Så tror jag det är med kyrkans roll, vi behövs för livets skull.” Visst är det så.

För att återvända till snöröjaren. Han visade på ett konkret plan hur vi som medmänniskor kan vara ett salt i världen för varandra. Han kanske ens inte var medveten om denna aspekt av handlande men han är en person som strödde salt i den konkreta vardagsverkligheten. Tack för det.

Amen

 

Peter Juhlin, diakon S:ta Maria kyrka