De senaste månadernas debatt har polariserat samhället istället för att främja innanförskap och trygghet. I Svenska kyrkan har vi många gånger, precis som i andra delar av civilsamhället, privilegiet att få vara där människor möts. Ibland finns det utrymme att prata och dela det svåra som möter oss alla i livet. Sorg, förlust, ensamhet oavsett om det beror på att en har förlorat nära anhöriga eller att tvingas fly och lämna allt bakom sig. Andra gånger, och precis lika betydelsefullt, är skratt, trams, lek, musik och spontanitet i centrum. Gapflabb och galenskap, grillkvällar och brännboll.

Läs hela blogginlägget av diakon Linus Hermansson

Innanförskap kräver mod