Vad är diakoni?

I kyrkoordningen – det regelverk som reglerar Svenska Kyrkan verksamhet – går att läsa: ”Församlingens grundläggande uppgift är att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission. Syftet är att människor ska komma till tro på Kristus och leva i tro, en kristen gemenskap skapas och fördjupas, Guds rike utbredas och skapelsen återupprättas”. Svenska Kyrkans verksamhet byggs således med ”byggklossarna”: gudstjänst, undervisning, diakoni och mission.

Vad är då diakoni?

Diakoni kan, på ett övergripande och praktiskt plan,  sägas handla om kyrkans sociala arbete. Den kristna kyrkans diakonin bör alltid förhålla sig till, och möta människors utsatthet på alla plan. Här följer en diakonal programförklaring som vi, försöker att följa.

Kyrkans diakoni bör finnas i människors vardag och där delta som samtalspartner, själasörjare och medvandrare. Begreppen se, bedöma och handla kan ses som diakonala honnörsord. Där nöd och utsatthet finns bör den kristna församlingen, genom sin diakoni, se, möta och inte blunda eller rygga tillbaks för det som många gånger kan uppfattas som svårt.

Vidare bör man analysera och bedöma det man möter, försöka sätta ord på den utsatthet som kommer i ens väg. Slutligen bör en församling, som vill leva upp till ett diakonalt ansvarstagande, kraftfullt och resolut handla och gripa in när människor far illa. På ett individplan kan det handla om att försöka uppmuntra, stödja och stärka människor att ta ansvar i sina egna liv. På ett individplan kan det också, stundom, handla om ett ställföreträdarskap där församlingen får agera ombud för människor som av någon anledning saknar egen röst. I ett alltmer hårdnande samhällsklimat bör det diakonala arbetet genomsyras av ett förhållningssätt som utmanar, ifrågasätter och tar strid för att tillgodose människors självklara rätt till ett anständigt liv.

Som människor är vi både starka och svaga; det är viktigt att se att: jag är stark och jag är svag, du är stark och du är svag men tillsammans kan vi lyfta och stärka varandra. Människors utsatthet behöver inte handla om ett statiskt tillstånd utan snarare att vi kan vara svaga och utsatta för stunden men inte för evigt. Människans möjlighet att förändra sitt eget liv finns alltid närvarande.

Kyrkans diakoni är flexibel, dess spännvidd rör sig mellan det individuella och det samhälleliga. Att se, bedöma och handla kan användas som diakonal metod både när man möter den enskilda människan såväl som när man försöker att sätta in människan i ett större samhälleligt perspektiv. Människan är en social varelse som behöver andra människor för att växa och få livskraft. Därför är församlingens och diakonins uppgift att bl.a. verka för människors möjlighet till att ge och ta emot bekräftelser – att se och lyssna till varandra – och därmed initiera till skapandet av mötesplatser där detta kan ske.

En annan viktig uppgift är: att skapa och bereda möjligheter för människor att formulera sin egen verklighet, att sätta ord på sina liv och placera dem i ett större sammanhang.
Diakoni är ett grundfundament som den kristna kyrkan vilar och bygger på, utan diakoni finns ingen kyrka! Diakoni är inte något som endast diakonerna ägnar sig åt, utan är hela församlingens angelägenhet. Diakoni är något som vi alla i församlingen – både du och jag – skapar tillsammans och den stora diakonala förebilden finner vi naturligtvis i Jesus Kristus.