Höst – dags för många att fylla i fondansökningar för att i bästa fall få en extraslant fram i december.

Många av ansökningarna ska in till vår diakoniexpedition – vi får ett flertal ifyllda och färdiga blanketter, andra vill gärna ha hjälp att fylla i de där raderna och rutorna. Skälen kan vara många. Någon har inte svenska som modersmål, en annan har kanske tagit sig fram genom livet utan att någon har upptäckt att hen inte kan läsa så bra. Dyslexi var liksom inte uppfunnet… En tredje fick inte gå i skolan. En fjärde har ont i händerna, en femte har ont i själen, en sjätte kan inte se. En sjunde tror inte att hen kan. Hen kan. Ingen av dem är rik, utom på livserfarenheter, berättelser, medmänsklighet. Jag tycker mycket om att möta dem, under pysslet med pappren lär vi känna mer och mer av varandra. Jag tycker om det sättet att vara kyrka på.

Och så tycker jag om att bära alltihop med mig in i mässan. Vart annars?

Charlotte Lundh, diakon i Hyllie