Så står det på en pelare i ett av rummen på Kraftstationen. Citatet är omsorgsfullt ditskrivet i svart tusch av en deltagare. På Kraftstationen som är Svenska Kyrkan i Malmös mötesplats för ungdomar och unga vuxna, uppmuntras olika former av kreativa uttryck som att skriva på pelare, måla bilder i taket och färglägga ytterdörren.

Citatet är hämtat från Nirvanas sångare Kurt Cobain och i mina öron är det ett kaxigt och kanske lite svartvitt statment. Älska eller hata. Ta mig för den jag är eller skit i det, liksom. Samma citat hade jag älskat när jag var sådär 17 år.Sökandet efter sammanhang och identitet pågår ju ofta som mest intensivt just då, mellan tonår och tidig vuxen ålder. ”Identitet kontra splittring och identitetsförvirring” som Erik Homburger Eriksson skulle ha kallat det på finspråk. Men längtar inte alla människor, oavsett ålder efter att bli speglade, sedda och tagna på allvar? En längtan som rymmer känslan av att få vara någonting större än de många etiketter som vi sätter på oss själva och varandra. Och kanske är det någonstans där i den längtan som kyrkans viktigaste uppgift ligger.

Det är nog inte heller så konstigt att Kurt Cobains citat hamnat på en pelare just på Kraftstationen. För många är berättelserna vi som arbetar här får ta del av som handlar om känslan av utanförskap. Erfarenheter av mobbning eller ensamhet för att en är eller tänker annorlunda, för att en talar svenska med brytning eller för att omgivningen vägrar kalla en för det personliga pronomen som stämmer överens med ens könsidentitet.

En grundtanke med Kraftstationen är att erbjuda en plats där unga människor får utrymme att mötas. En öppen, drogfri, trygg och kreativ miljö med rum för att testa olika roller som ett led i identitetsbygget. Inte sällan innebär det att lägga av sig en roll eller etikett som tynger en. Men lika viktigt som att få testa olika roller, är det att möta andra människor med öppenhet och respekt för olikheter. Dessa möten med sig själv och andra kan se ut på olika sätt på Kraftstationen. Det kan vara i köket när vi lagar mat, när vi spelar spel eller musicerar, när vi åker på utflykter eller ordnar temadagar tillsammans. Men det kan också vara i det enskilda mötet, i samtalet.  Ibland möter vi deltagare som befinner sig i utsatta situationer och kommer inte vidare i sina liv. Kraftstationen kan då hjälpa till i kontakt med myndigheter och andra samhällsaktörer. Mer konkret kan det innebära att en i personalen som deltagaren känner förtroende för följer med på det där jobbiga mötet, erbjuder fika efteråt och möjlighet att tillsammans prata om vad som egentligen blev sagt. Andra former av stöd kan vara hjälp att söka in till en viss utbildning, att göra budget, skriva CV eller hitta vägar till en mer aktiv livsstil genom att en i personalen följer med på ett motionsträningspass. Ytterligare en möjlighet till stöd och självfördjupning är bildterapi som är nytt inslag i verksamheten.

Det häftiga som händer när människor möts på Kraftstationen är att det byggs relationer och förtroenden. Många gånger har det genom möten skapats bärande relationer som gör att någon väljer att komma till Kraftstationen under flera år. Men något av det allra bästa är ändå den där först vaga men sedan allt tydligare känslan av att en deltagare är på väg att gå vidare. Drömmen är att Kraftstationen ska vara något större än den fysiska mötesplatsen, att deltagarna ska få med sig positiva upplevelser av möten och gemenskap och modet att bära dessa med sig vidare ut i världen. För även om vi människor hellre blir hatade för de vi är än älskade för de vi inte är, tänker jag att längtan vill mer, så mycket mer.

”Möt mig nu som den jag är. Håll mitt hjärta nära dig, gör mig till den jag ska bli och lev i mig”

Maria Götberg, Socionom på Kraftstationen, Svenska kyrkan i Malmö

[/two_third]