Jag kommer snart flytta till Syd Afrika med familjen för att arbeta med diakoni volontärt i något/några års tid. Vi kommer flytta till Jeffreys Bay ett samhälle på ca 20 000 människor utanför Port Elisabeth i den fattigaste provinsen i Syd Afrika, Eastern Cape.

Jag har tidigare bott i Syd Afrika i sammanlagt ett år och upplevt skillnaderna vi har i livsvillkor, men också sett vissa likheter till sociala problem här i Sverige. Här liksom där leder fattigdom till utanförskap och en brist på framtidsutsikter vilket leder till dåligt mående och ibland till missbruk etc. Fattigdomen är förstås relativt mycket större och djupare där (14% beräknas leva i extrem fattigdom) men skillnaden är ändå att människor verkar ha en glädje i vardagen som i mångt och mycket tycks saknas i Sverige. Det finns en social gemenskap och lekfullhet som verkar bära många på ett annat sätt än här. På så vis kan man nästan tala om en dubbel fattigdom för de i utanförskap i Sverige då det även finns så mycket av ensamhet som leder till dåligt mående här.

Det finns så mycket resurser i Sverige som de i utanförskap i Syd Afrika inte är i närheten av att kunna ta hjälp utav. Det som saknas i Sverige och som är något jag önskar fler i utsatta situationer skulle få del av är just gemenskap och livsglädje. Om vi lyckas odla det i våra församlingar och hitta vägar att vara kyrka tillsammans med de som är ”utanför” i vårt område tror jag vi skulle avlyfta en stor del av det som tynger människor och som förvärrar utanförskapet. Kärlek, glädje och omsorg smittar, men det kan vara en lång process för att förändra. Det viktiga tror jag är bara att börja nånstans, att så frön.

Kanske kan vi bli bättre i Sverige på att som kyrka skapa rum för människor att bara få vara, att få bli uppskattade för dem de är, inte bara i våra kyrkor och församlingshem, men också genom att hjälpa till att skapa rum för gemenskap och vänskap ute i området kring våra kyrkor där människor befinner sig, lever och rör sig. Inte bara då att vi som jobbar i kyrkan får möjlighet att vara vänliga mot människor. Men att vi får vara med och skapa plattformar för människor att också dela livet med varandra, och uppmuntra folk till att stötta varandra, trots att de är olika och kommer från olika sammanhang. Särskilt för dem som inte ”platsar” i andra sammanhang, som är ”utanför” och saknar gemenskaper. Jag vet inte riktigt hur det ska gå till men jag längtar efter att få se mer av det för jag tror det finns ett stort behov därav. Det skulle kunna vara till hjälp och stöttning i livet för många. Jag önskar er all lycka i att göra kyrka i Sverige och att sprida den kärlek och glädje vi får ifrån Gud, jag reser nu för att vara en del av den världsvida kyrkan på en annan plats en tid.

Med önskan om Guds välsignelse:

Mattias Brandes, Diakoniarbetare i Västra Skrävlinge kyrka