Dagen är fylld av möten med människor. Det är en rikedom att få möta barn, vuxna, äldre,  rik och fattig, den bostadslöse och den som bor i lyxvåning. Vi är alla människor. Människor med samma grundläggande mänskliga behov.

Sven kom in på diakoniexpeditionen idag. Sven är en av våra bostadslösa vänner. Inatt har han sovit på Stadsmissionen. Visst har han själv varit delaktig i en del struliga omständigheter i sitt liv, men samtidigt är han ruskigt trött på att inte veta var han skall sova mer än möjligen nästa natt. Igår blev han bestulen på sin ryggsäck. Det snopna var att hans medicin låg där. Hans jacka är genomsmutsig. För tillfället har han ingen tillgång till tvättmaskin. Vi pratar en stund, om omständigheterna, om livet här och nu och om att vi kanske ses på ” lördagscaféet”, vår gemenskap för människor som blivit kantstötta av livet.

Nästa besök är Arne, som sedan många år har levt med psykisk ohälsa. Arne är nyligen fyrtio fyllda och lever på sjukersättning. De ekonomiska marginalerna är små.” Finns det någon fond att söka? Eller .. ja.. jag skäms för att fråga.., men finns det någon möjlighet att få lite hjälp till mat?” Arne ingår också i lördagscaféets gemenskap och vi har mötts ett antal gånger. Det känns enkelt att samtala en stund.

Ännu ett besök väntar, en kvinna 80+. Vi har aldrig setts för. Hon berättar att hon är änka sedan tre år tillbaka.” Förr jobbade jag mycket”, säger kvinnan. ”Det blev inte att jag skaffade väninnor. Det är ensamt nu. Ja, jag har ju min dotter och hennes familj, men jag kan inte ligga på dem. De har så mycket.” Vi samtalar en stund om hur livet har varit och hur det är. ”Det är inte roligt att bli gammal”, säger kvinnan. Jag berättar om församlingens olika gemenskaper, om Öppet hus, om dropp in fika på Klädskåpet, om sopplunch, konserter m m Ett kort möte. Ensamheten skingras för en stund. Vi ses?

Jag rusar iväg . På vägen träffar jag en av våra frivilliga medarbetare. Hon är på väg till körövning, en annan är på väg för att i eftermiddag vara värdinna på öppet hus. Idag är det öppet hus med program. Korridoren börjar fyllas med människor och rullatorer. I tisdags var korridoren fylld med bebisar, föräldrar och barnvagnar. Då var det öppet hus för stora och små.

Möten… många välsignade möten.   (Namnen i berättelsen är fingerade)

Aina Hagström, diakon i S:t Andreas kyrka