Vaknar tidigt denna varma midsommaraftonsmorgon. Går in på nätet – och det verkar som Brexit har segrat. Vågar inte gå vidare och få det bekräftat.

Tar på mig min Obamatröja från 2008 – och minns hoppet och möjligheterna och orden ringer djupt i mig; Yes, we can! Idag tvivlar jag. Känner mig nästan cynisk inför den framtidstron. Undrar om det längre finns något vi kan göra. Oron över en okänd framtid känns övermäktig.

Slår upp min psalmbok. Midsommardagens texter! Ögonen faller på ett annat av historiens stora tal – Paulus till atenarna på Aeropagen där han sett deras noggrannhet om religiösa ting och altaret åt en okänd Gud.

”Av enda människa har han skapat alla folk. Han har låtit dem bo över jordens yta, och han har fastställt bestämda tider för dem och de gränser inom vilka de skall bo”.

Har Gud gett oss gränserna? De som skapar konflikter, skiljer människa från människa och vi från dem?

Eller beskriver de bara vad det betyder att leva på denna jord. Med gränser, vilka både bär möjligheter och omöjligheter. Det som vi vare sig kan hantera eller leva utan. Livets begränsningar och otillräcklighet. Ingen människa kan ställa sig utanför dessa gränser. Inte ens Obama. Inte ens Zlatan kunde göra det omöjliga! Att leva är att leva med gränser.

Jag fortsätter att läsa; “Det har han gjort för att de skulle söka Gud och kanske kunna treva sig fram till honom – han är ju inte långt borta från någon enda av oss”. Ordet ”kanske” i en bibeltext! Jag hör jag Tranströmers ord ”Jag vaknar till detta orubbliga KANSKE som bär mig genom en vacklande värld” i Paulus fortsättning ”Ty i honom är det vi lever, rör oss och är till”.

Inte heller denna morgon när mörkret vänder tillbaka blir Gud ett svar eller en lösning i gränsernas värld. Men jag påminns om livets djupaste tillhörighet och ursprung, om hoppet och Guds rörelse genom allt.

Läser slutorden i Obamas tal från 2008; ”That out of many, we are one; that while we breathe, we hope, and where we are met with cynicism and doubt, and those who tell us that we can’t, we will respond with that timeless creed that sums up the spirit of a people: yes, we can.

Thank you, God bless you…”

Jag känner min andning, andetag för andetag. Jag hoppas! Anar den tidlösa och ordlösa tro som bär mig genom denna vacklande värld. ”Ty i honom är det vi lever, rör oss och är till”.

Tack Gud och en välsignad midsommar för vår värld önskar jag!

Anders Ekhem
kyrkoherde Svenska kyrkan Malmö