Att fylla 50 liknas ofta vid att nå en milstolpe i livet. Att komma till en vändpunkt, ett vägskäl, en övergång från gammalt till nytt. Jag är där nu.

Jag står inför förändring. Någonting stort, overkligt och exotiskt väntar mig. Det är spännande och skrämmande på samma gång. Jag kastar mig ut för att prova.

Hösten 2013 vigdes jag till diakon. I samband med detta erbjöds jag en tjänst i Kirsebergskyrkan där jag sedan kommit att verka i drygt tre år. När jag tittar tillbaka ser jag med värme och kärlek på denna tid. Alla människor jag mött, alla livsberättelser jag fått ta del av, alla samtal om tro och liv jag haft förmånen att få berikas av. Sammanhangen för gemenskap och personlig utveckling har varit flera. En del fanns där när jag tillträdde min tjänst. Andra har jag varit med och utformat.

Utöver detta har jag fått uppleva människors utsatthet på nära håll. Den nöd som råder i vårt samhälle går inte att värja sig ifrån. Den smärtar. Den skaver. Den gör ont. Den finns här. Mitt ibland oss. Ensamhet, fattigdom, diskriminering och utanförskap går att finna i en rad olika grupper och hos enskilda individer. Att vara medvandrare till den som har det svårt är en utmaning och en kärlekshandling. För båda parter. I ömsesidig växelverkan. Att våga visa sig. Att ha förmågan att ge och ta emot. Att ha modet att bara finnas där när inga lösningar går att hitta. Att genom äkthet och närvaro lyckas få tillit och förtröstan att växa fram som låter oss ana ett ljus i mörkret.

Jag är tacksam för den tid jag fått i Kirsebergskyrkan och i Malmö pastorat. Den har gett mig lärdomar och erfarenheter som jag tar med mig på min fortsatta resa genom livet. Närmast väntar mig något främmande och annorlunda. I februari månad förflyttar jag mig 140 mil norrut till ett litet samhälle i Norrland som heter Norsjö, åtta mil ifrån Skellefteå. Jag lämnar storstadens brus och den skånska slätten för att möta glesbygden och de mörka skogarna.  Jag tar farväl av anonymiteten och välkomnar de nya bekantskaper som orten kommer att bjuda mig. Jag klipper navelsträngen till mina sociala nätverk och ser fram emot att få mer tid i mitt eget sällskap.

Det sägs att all förändring börjar hos en själv. Jag är där nu. Redo att möta mig själv. Redo för en yttre och  inre resa. Jag fyller ju snart 50. En milstolpe i livet!

På återseende!

Ilse Viebusk, Diakon i Kirsebergskyrkan

Norsjö kyrka