Med hjärtat på rätt plats

Charlotte Lundh har varit diakon i över trettio år. För henne finns inget vettigare att hålla på med än att möta människor, samtala, stötta eller bara finnas bredvid en stund för den som behöver det.

Det vanliga arbetsmomentet är att prata med människor. På telefon, på kontoret, bokat eller obokat, över en kopp kaffe, en stund på innergården, på hembesök eller vid andakt på äldreboende. Det är så det är: att vara vid människors sida, att finnas där, prata om det behövs, sitta tysta tillsammans om det behövs. Vare sig du är nittio eller tio, har det gott ställt eller lever på marginalen, är väl rotad i samhället eller ny i landet så har diakonen hjärtat och örat öppet för alla.

Charlotte Lundh har varit diakon i trettioett år på två olika arbetsplatser. Först i Staffanstorp i tjugo år och därefter de senaste elva i Hyllie församling i Malmö. Dagen vi träffar henne är det dags för en utflykt. Bussen står parkerad utanför församlingshemmet och en efter en stegar femtio glada och utflyktsklädda på och fyller upp de femtio platserna. De flesta damerna har blommiga färgglada blusar, männen har kortärmat i rutigt eller randigt. Alla har ljusa byxor och bekväma fritidsskor.

Charlotte Lunch har ett ord till alla under registreringen. Foto: Andrea Kollmann

Charlotte vet vad de flesta heter, byter några ord med alla medan hon tar upp betalningen för lunch och färd innan bussen kör igång. Chauffören är en glad fyr som berättar om orterna vi åker igenom, en anekdot från Slimminge här, ett stycke information från Sövde där. Landskapet mot Österlen är grönt, somrigt, böljande och vi åker på slingriga små landsvägar. ​

Lös men viktig sammanhållning

Alla pratar med varandra eller tittar ut. Ingen, och jag menar verkligen ingen, tittar i sina mobiltelefoner. Ett undantag sker på hemvägen när Gudrun, nittio år, som sitter bredvid mig messar något kort till någon. Gudrun är för övrigt en fin bekantskap. Hon talar flytande franska och tyska och har bott i Strasbourg i flera år. Efter kriget reste hon månadsvis runt på egen hand i Tyskland och Frankrike. Hon hade mycket att berätta om det, om en sönderbombad värld, om komplicerade gränsövergångar, om folk hon mött, om vänner för livet, om nyfikenheten att se med egna ögon.

De här utflykterna sker ett par gånger om året. Många åker på samtliga, andra har hoppat på för idag. En del ses också på Hyllie församlings tisdagsträffar över en kopp kaffe och ett föredrag eller musikstund. Det är den fasta träffpunkten för de äldre i Hyllie kyrka. Charlotte sätter tillsammans med volontären Rolf ihop ett varierat program som ges varannan tisdag. Det finns en slags lös men viktig sammanhållning med regelbundna tisdagseftermiddagar och ett par utflykter om året.

– Att få åka iväg och ha lite trevligt tillsammans är värdefullt. Det fyller en viktig funktion när många äldre kan ha svårt att ta sig ut på egen hand och göra längre resor. Och så är förstås gemenskapen med de andra betydelsefull. Det är det som är grejen, gemenskapen, att få göra något tillsammans, utflykt eller dricka kaffe en kväll och lyssna på föredrag, säger Charlotte.

Samtal i samband med lunchen. Foto: Andrea Kollmann

Med på utflykten finns några volontärer. Volontärernas roll i det diakonala arbetet är stor. De fyller både en viktig social och praktisk funktion. Vid öppen dagverksamhet, på kvällsarrangemang, vid kyrkkaffe, på utflykter, som extra medmänniska på plats är de ofta ovärderliga i verksamheten.

I Hyllie har diakonerna delat upp arbetet i olika ansvarsområden. Charlotte arbetar med äldre i församlingen.

Jag är intresserad av människor oavsett ålder, det råkar bara ha blivit så att jag jobbar med äldre. Det är väldigt omväxlande att möta varje människa. Samtalen rör sig om stort och smått om vartannat. Största delen av min tid handlar om samtal och det är också den delen av jobbet jag tycker bäst om. Hittills har jag inte kommit på något som jag skulle tycka vara roligare än det. Folk kommer hit direkt och pratar spontant eller så ringer de och bokar tid. Ibland räcker det med ett samtal och jag får kanske lotsa vidare till professionella terapeuter. Ibland är det tillräckligt att ha någon som lyssnar, att jag är där. Man ska fixa så mycket men ibland är det ju så att saker och ting inte ordnar sig. Då handlar det bara om att vara där för dem, säger Charlotte.

Det går bra att chansa på ett spontant besök hos Charlotte men de flesta ringer och bokar en tid i förväg.

─ Det rör sig om livskriser, ekonomisk oro, sorg, relationer, sjukdomar eller att man upplever att man hamnat i kläm på något vis. Vi som kyrka åtnjuter ett stort förtroende. När det krisar i livet så tänker man ”jag ringer till kyrkan” fastän man kanske normalt inte har någon kontakt med oss. Vi skapar utrymme för människor att berätta.

Fler söker ekonomiskt stöd

Sedan ägnas en del av året åt fondansökningar. Antalet personer som söker medel har ökat, det vittnar många diakoner om. Att få lagat en tand, ersätta ett par trasiga glasögon, möjlighet till några träningspass eller kanske för att skaffa en vinterjacka när det plötsligt blir kallt kan vara oöverstigliga kostnader. Det är inga stora summor och handlar inte om bestående lösningar. Men det är ett sätt att klara något nödvändigt just nu. Diakonen hör och ser vad som behövs och hjälper till med fondansökan.

─ Det är ju så att ibland försöker vi fixa och ordna. Men ibland går det inte, allt går inte att lappa ihop, det finns saker som inte ordnar sig. Då är det vi som finns där, vi är bara där. Diakonens roll är att finnas där och vara uthållig. Vi är närvarande som de vi är och med det vi gör, säger Charlotte Lundh.

Text: Andrea Kollmann, Lunds stift

Diakonins månad

September är diakonins månad. Under 2018 och 2019 är temat äldres psykiska ohälsa. Diakonins månad är ett ekumeniskt samarbete mellan olika kyrkor och organisationer. Sveriges Kristna Råd har samlat digitalt material som både ger stöd till drabbade, men som också ger vägledning till de som är engagerade i socialt arbete.

LÄS MER
Sveriges Kristna Råd – diakonins månad