”Vi ser dem som människor och inte som handelsvaror”

Kanske stannar de i tre månader om de kommer från Europa. Annars är de i Sverige några veckor innan de skeppas vidare. Om inget händer.

Det som kan hända är att de blir så allvarligt skadade att de inte kan jobba. Kvinnor som utsätts för människohandel är en av de mest utsatta grupper som finns. Söka hjälp är något de flesta inte vågar eftersom många är i Sverige illegalt.

Sedan ett och ett halvt år tillbaka finns Noomi akutboende i Malmö. Noomi drivs av den ideella föreningen Hela människan i Malmö där Svenska kyrkan är huvudman tillsammans med Betaniakyrkan (EFS), Malmö Pingstförsamling, Stadionkyrkan (Equmeniakyrkan) och Equmeniakyrkan på Limhamn.

Boendet kan ta emot fem kvinnor samtidigt, även deras barn kan bo där om det finns behov. Huvudmålgruppen för boendet är kvinnor som utnyttjats i prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Tre personer arbetar på boendet. En av dem är Elisabeth. Ytterligare två personer är deltidsanställda och leder det uppsökande arbetet.
– Just nu kommer de flesta kvinnorna som utsätts för människohandel från Rumänien och Nigeria. Det är fattiga kvinnor från socialt utsatta områden som luras till att tro att de ska få arbete som barnflicka eller på restaurang. Väl på plats möts de av helt andra omständigheter och har ingen chans att dra sig ur. Ofta har de en påstådd skuld till människohandlaren som betalat deras resa, säger Elisabeth.

Människohandel drabbar kvinnor, män och barn världen över. Det är den mest lönsamma formen av organiserad brottslighet vid sidan om vapen och droger. Skälen är att människor kan säljas flera gånger om och att det ständigt finns en efterfrågan. Det är som vanligt de fattigaste som drabbas. Enligt Elisabeth kom ett trettiotal fall av människohandel i Skåne till myndigheternas kännedom 2015. Men mörkertalet är stort. Det är oftast myndigheter som Socialtjänsten och Migrationsverket som kontaktar Noomi och ber dem om hjälp. Noomis verksamhet vilar på tre ben: akutboendet, utbildning som riktar sig till myndigheter och organisationer samt uppsökande verksamhet.

– Vi går till de gator där det finns prostitution i Malmö. En kväll i veckan kommer vi med varmt kaffe och ett hopp om ett bättre liv. Kvinnorna är från länder med korruption och litar inte på polisen. De behöver få reda på att det är hallicken som ska hamna i fängelse och inte de. Det går ganska snabbt för oss att få en relation till kvinnorna på gatan. Bara att vi ser dem som människor och inte som handelsvaror kan få dem att inse att det finns ett annat liv, ett ljus i mörkret, säger Elisabeth.

Det sägs att det är svårare att lämna prostitution än missbruk, berättar Elisabeth vidare. Hallicken trycker ner kvinnan och hjärntvättar henne tills hon inte har något självförtroende kvar. Till slut kan hon inte iscensätta något annat liv än det hon har. Ofta hotas också hennes familj. Har kvinnan barn kvar i hemlandet kan hon vara beroende av pengarna för att försörja dem. Dessa kvinnor kommer ofta från gruppkulturer och är vana vid att tjäna andra.

Det är inte alltid hallicken är en man. Det kan vara en före detta prostituerad kvinna som ser det som enda sättet att komma upp sig. Det stigmatiserande att arbeta som prostituerad, familjen ska inte få veta. Vissa kulturer är mer dömande än andra, men att ta sig ur och hitta ett normalt liv är svårt.

– För personer som kommer från så utsatta omständigheter som de här kvinnorna finns det ändå goda möjligheter till hjälp. Har de väl kommit till exempelvis Mika Malmö, som är Malmö Stads prostitutionsgrupp, eller oss finns det hopp. Vi har ett stort nätverk av organisationer i Sverige och internationellt och flera eldsjälar som ställer upp. Läkare och jurister sätter sig på tåget för att hjälpa oss helt ideellt. Att få vara med när en kvinna firar sin födelsedag för första gången eller till slut inser att hon har ett eget värde som individ, är en otrolig känsla. Det är kristen tro omsatt i handling.

Text Kristina Strand Larsson