Kjell Nordstokke, präst, författare och professor emeritus vid norska VID vitenskapelige høgskole föreläser vid diakonisamlingen i Malmö.

Diakoni är länken mellan att vara och att göra

Att vara kyrka innebär ett speciellt ansvar för det som är sårbart och trasigt.
Här har diakonin inte bara en viktig uppgift, den har dessutom en helt unik kompetens. Det menar Kjell Nordstokke, präst, författare och professor emeritus vid norska VID vitenskapelige høgskole, som nyligen besökte Malmö för att prata om diakonins plats i kyrka och samhälle.

– Man kan inte vara kyrka utan att vara diakoni. Det är ett holistiskt synsätt, där diakonin inte är en separat del av kyrkan.
Teologie doktor Kjell Nordstokke skulle utan att överdriva kunna beskrivas som en auktoritet i diakonisammanhang. Han har undervisat och forskat om diakonalt arbete i årtionden.
Utöver sin professorstitel vid VID-högskolan i Norge är han assisterande professor vid ett universitet i Brasilien, ett land där han även verkat som missionär.

Besöket i S:t Mikaels kyrka ägde rum i samband med en av de diakonisamlingar som Ninni Smedberg ansvarar för i det diakonistrategiska uppdraget hon har i Malmö pastorat.

OMSORG ÄR GRUNDEN

Vad är då diakoni? Och hur ska man förklara detta så att andra förstår?
Ja, enligt Kjell Nordstokke handlar det i grunden om omsorgen om våra medmänniskor.
Med åren har begreppet getts en mer omfångsrik, men också mer detaljerad definition.

Ett paradigmskifte har ägt rum, och Kjell Nordstokke menar att diakonin är själva evangeliet. Om evangeliet tidigare var något man lyssnade till, budskapet, så är det idag dessutom något som man gör. I detta ligger en ny definition och en ny förståelse för vad det innebär att vara kyrka. En definition och ett uppdrag som personifieras i en enda person – nämligen Jesus Kristus, konstaterar Kjell Nordstokke.

– Att vara frälst innebär att vara i Kristus, och man kan inte vara i Kristus utan att se sin nästa. Men i diakonin ryms inte bara omsorgen om sin nästa, utan också rättfärdighet och att värna skapelsen.

TVÄRVETENSKAPLIG KOMPETENS

Diakoni är ”action”, eller rörelse, konstaterar Kjell Nordstokke vidare. Och rörelsen består av tre grundläggande element:
• Tron på Gud. Att Gud bryr sig om oss samt att vi bryr oss om andra
• Fokus på nöden. I detta ligger förståelsen för den värld vi lever i, men också förmågan att kunna fokusera på rätt saker
• Mening och metod. Tron på att våra handlingar har en mening och förmågan att välja rätt metod för att uppnå det vi vill uppnå med det diakonala arbetet.

Diakoni är allt detta tillsammans, menar Kjell Nordstokke.
– Dessa kompetenser måste knytas ihop och brytas mot varandra på ett tvärvetenskapligt sätt, och det är här som diakonen har sin unika kompetens. Om någon del saknas riskerar diakonin att bli antingen alltför teologisk eller alltför aktivistisk.

– Prästen kan också vara detta, men diakonen har särskilda kompetenser och ett särskilt ansvar för detta. Diakonin är länken mellan att vara och att göra, och detta är vad det innebär att vara kyrka, konstaterar Kjell Nordstokke.

DIAKONEN LEDER ARBETET

Under samlingen i S:t Mikaels kyrka kom flera diskussioner upp. Bland annat belystes skillnaden mellan barmhärtighet och rättfärdighet. Kjell Nordstokke tog inte helt oväntat upp liknelsen med den barmhärtige samariten.
– Barmhärtighet är att se sin nästa, att möta honom eller henne ansikte mot ansikte. Rättfärdighet däremot handlar om att se alla de andra, att inte bara fokusera på en person utan att se alla människor.

Kjell Nordstokke konstaterade vidare att diakonin, enligt den definition som Kyrkornas världsråd kommit fram till, har två dimensioner. Utöver att diakonin är trosbaserad så är den också rättighetsbaserad. I vidare mening handlar detta om mänskliga rättigheter, ur ett bibliskt perspektiv kan man istället tala om rättfärdighet.

Enligt Kjell Nordstokke är det diakonen som ska leda det diakonala arbetet. När det kommer till att utföra de diakonala insatserna menar han att det finns massor av frivilliga förmågor i våra kyrkor som bara väntar på att bli mobiliserade. Här är diakonens roll både att mobilisera och att sätta gränser så att arbetet blir uthålligt och långsiktigt.

VIKTIGT MED SAMARBETEN

I det diakonala arbetet är det dessutom viktigt att kyrkan öppnar upp för samarbeten med andra aktörer, exempelvis hjälporganisationer och kommuner, eftersom det gör insatserna mindre isolerade och sårbara.
Exempel på ett sådant samarbete skulle kunna vara arbetet med nyanlända.

– Vad är viktigast för att de ska känna sig välkomna i vårt samhälle? Jo, gästfrihet! Och här besitter våra kyrkor och församlingar en stor kompetens, menar Kjell Nordstokke.

Ninni Smedberg, arbetsledande diakon i Svenska kyrkan Malmö, nämner ett konkret exempel på konstruktiva samarbeten i vår stad – den så kallade ”Värmestugan”.
– Värmestugan är ett jättebra exempel där vi samarbetar med andra aktörer: Röda Korset, Stadsmissionen, Fryshuset och Kontrapunkt, och där vi nu även lyckats få Malmö Stad att stötta verksamheten ekonomiskt.

Vad tar du med dig från Kjell Nordstokkes föreläsning?

Peter Julin, diakon Citydiakonalen:
– Som jag tolkar och uppfattar Nordstokke så är en av hans avsikter att uppvärdera diakonatets status i den kyrkliga världen. Han försöker göra det bland annat utifrån teologiska utgångspunkter, och pratar exempelvis om diakoni som evangelium i praktik.

Det som jag särskilt tog med mig var hur diakonin fungerar i Norge, och då med avseende på dess nära koppling till myndigheters arbete – här finns ju naturligtvis en fara också – samt hur diakonin i praktiskt församlingsarbete är nära kopplat till världens miljöfrågor.

 

 

Sara Eriksson, diakon Husie kyrka:
– Det är mycket jag tar med mig från föreläsningen! En sak är de modeller och resonemang som tydliggör vad diakoni är i sitt väsen. En annan hur tron förvandlar min blick på nöd och hur diakonalt arbete ger redskap till att bemöta, förebygga, hantera och handla i den nöden.

Jag tar också med mig hur diakonen och alla kristna arbetar med lovsången och evangeliet i ryggen och sträcker ut sina två händer; rättfärdighet och barmhärtighet, i nöden till upprättelse, skyddande och helande för både den enskilde människan och skapelsen.

Detta är stort! Jag gick därifrån med glöd i hjärtat, viss om att Gud gör skillnad, och jag är tacksam för att jag får vara en del av det.

 

Text/foto: Göran Engström