Historien om Jerusalem är historien om världen

Så inleder den brittiske författaren och historikern Simon Sebag Montefiore sin mäktiga biografi över Jerusalem (Nordstedts förlag, 2011). Det är en beskrivning som är relevant på många olika sätt. Huvudstad åt två folk. Helig för tre religioner.

Varje år vallfärdar miljontals människor från hela världen hit. Ingen annan stad i världen är så älskad, så omhuldad, så full av liv och samtidigt så präglad av motsättningar, konflikter, död och förintelse.

Den israeliske författaren och debattören Amos Oz liknar Jerusalem vid en nymfoman, som kramar älskare efter älskare till döds, innan hon knuffar bort honom med en gäspning. Nyckeln till fred i Mellanöstern, menar många, är just Jerusalem. När staten Israel bildades 1948 var tanken att Jerusalem skulle vara en internationell stad. Idag är det istället en delad stad, med två folk – israeler och palestinier – som båda vill göra den till sin huvud-stad. I de östra, arabiska delarna – som ockuperades av Israel i samband med sexdagarskriget 1967 – ligger Gamla staden. Juvelen i kronan.

Gamla staden är indelad i fyra kvarter; det kristna, det armeniska, det muslimska och det judiska. Här bor drygt 35 000 människor på en yta mindre än en kvadratkilometer. Här – på världens mest religiösa plats – samsas ortodoxa kristna och katoliker med judar, muslimer – och en och annan ateist. Här möter du några av de människor som valt att leva sina liv här. Trots olikheterna har de ett gemensamt: De älskar sin stad och de skulle aldrig kunna tänka sig att bo någon annanstans.

Text Göran Engström
Foto Ola Torkelsson