Alex Östman, 15:

”Jag ville ta reda på vad kyrkan stod för”

– Åh, vad vacker du är! utbrister Alex Östman, 15 år, när hon får se fotot från Birgitta Larssons konfirmation.
– Och klänningen! Jättefin! Det var mycket viktigare att vara fin i kyrkan på den tiden.

Ja, alla flickor bar klänning och pojkarna hade kostym. Fast jag tycker att det är fint med de vita kåporna som konfirmanderna har på sig idag. Det är mer enhetligt, svarar Birgitta Larsson, 66.
– Ja, de är också fina. Jag tycker att det finns en fin tanke med det, att man växer i sin dopklänning när man konfirmerar sig, säger Alex Östman.
drygt 50 år skiljer dem åt: Alex Östman, 15, och Birgitta Larsson, 66.

Alex Östman började sin konfirmationsundervisning i september förra året, och när hon den 30 april i år konfirmerades i Limhamns kyrka var det nästan på dagen 53 år sedan en jättenervös Birgitta Larsson stod i samma kyrka, inför en fullsatt församling och svarade på prästens frågor.
– Fast vi hade inget förhör, inflikar Alex.

Precis som i Birgittas fall var det Alex föräldrar som insisterade på att dottern skulle konfirmera sig.
– De är inte själv kristna, men de tycker att det är viktigt att lära sig om kristendomen eftersom det är den religionen vi har i Sverige, säger Alex Östman.
För egen del kändes det inte alls speciellt angeläget, berättar hon. Hennes bild av Svenska kyrkan var att den vilade på en massa mossiga värderingar som inte hade mycket gemensamt med dagens moderna jämställda samhälle att göra.
– Jag hade många fördomar om kyrkan, inte minst när det gäller synen på kvinnor. Samtidigt var jag lite nyfiken. Jag ville ta reda på vad kyrkan stod för, till exempel i HBTQ-frågor.

Alex Östman hade bestämt sig för att hålla en låg profil genom hela konfirmationen. Men redan efter ett par gånger förstod hon att den bild som hon hade av kyrkan inte stämde. Hennes konfirmationspräst, Helena Myrstener, visade sig vara mer modern än så. Alex Östman blev mer och mer nyfiken.
– Jag ställde många frågor och blev glad när jag hörde att kyrkan till exempel arbetar aktivt för att motverka sexism, något som är viktigt för hela vårt samhälle, konstaterar Alex Östman.

I våras gick Alex Östman ut åttan på Linnéskolan. Ungefär hälften av hennes klasskompisar konfirmerade sig, berättar hon.
– De flesta funderar nog inte så mycket på varför, det är mer en social grej, något som man bara gör tillsammans med sina kompisar.
Hur resonerar de som väljer att inte konfirmera sig?
– Jag tror att de tänker ungefär som jag gjorde. De har en bild av kyrkan som mossig och omodern, och känner att de inte alls kan ställa upp bakom kyrkans värderingar.

För Alex Östman blev konfirmationen ett slags uppvaknande. Hon är idag mycket mer positiv till kyrkans arbete, och hon tycker att det är viktigt att ungdomar konfirmerar sig, eftersom det är ”ett bra sätt om man vill vara med och förändra”.
– Med tanke på hur oroligt det är i världen, så tror jag att många skulle må bra av söka sig hit.

I Alex konfirmationsgrupp blev det ofta diskussioner. Deltagarna fick lämna in anonyma lappar med frågor på. Dessa diskuterades sedan i gruppen, och det var sällan som hon upplevde att det fanns några givna svar.
– Det var egentligen bara vid ett tillfälle, när vi diskuterade synen på homosexualitet och en tjej sa att hon inte kunde acceptera detta, som alla protesterade och sa att det visst är okej att vara homosexuell.

Birgitta Larsson konstaterar att den sortens frågeställningar aldrig kom upp när hon konfirmerade sig för femtio år sedan. Det var väldigt sällan som det blev några diskussioner, prästen pratade och vi konfirmander lyssnade, berättar hon.

För Alex del är det den gemensamma resan till Prag, och besöket i koncentrationslägret Theresienstadt, som gjort allra starkast intryck.
– det var en oerhört stark upplevelse att få vara med om detta tillsammans. Så sorgligt. Att dela det gjorde verkligen att vi kom närmare varandra i gruppen.
Tiden efter konfirmationen har gått fort. Det har inte blivit många besök i kyrkan för Alex.
– Men, berättar hon, jag har i alla fall hört mig för om möjligheterna att bli konfirmandledare.

Text/foto: Göran Engström.

Artikeln har tidigare publicerats i Svenska kyrkan Malmös magasin Trovärdigt 3 2016.