Sol, vind och vatten

Sajad är en av de afghanska killar som firar gudstjänst och har bibelstudier i Västra Skrävlinge kyrka varje vecka. Det svenska språket har Sajad lärt sig genom att se hundratals svenska komedier på film – och att lyssna till Ted Gärdestads låtar.

Denna kyliga vårkväll har Sajad kommit till Västra Skrävlinge för att fira Taizémässa. I en Taizémässa ingår nattvard, musik, tystnad och läsning av korta texter.
Texterna i dag handlar om när den uppståndne Jesus slår följe med lärjungarna då de vandrar på vägen till Emmaus. Lärjungarna känner först inte igen Jesus. Texten i mässan läses på engelska, svenska, franska, spanska, tyska och dari (som är ett av de vanligaste språken i Afghanistan).

Solens sneda strålar får kyrkans interiör att lysa i guld och de snuddar vid killarna som själva vandrat långt för att komma just hit. Ännu är de inte framme – de flesta har inte uppehållstillstånd. Men de som är här vill vandra med Jesus längs vägen.

Efter mässan blir det bibelstudier. Inne i församlingshemmet är det varmt. Utanför hörs traktorljud, någon har börjat med vårbruket. Som på många ställen i Skåne är jordbruksmarken granne med motorvägen. Skilda tidsepoker möts.

I församlingshemmet möts olika världar. Några konfirmandledare är också här, de tar macka och kaffe och sätter sig vid ett bord. I blommiga soffor, runt ett annat bord, sätter sig killarna och plockar fram sina biblar. I dag ska gruppen diskutera texterna från skärtorsdag, långfredag och påskdag. Svek, död och hopp står på agendan.
– Varför ställde ingen av Jesu vänner upp för honom när han blev fängslad? frågar någon.
– Det är kanske som när någon du känner blir tagen av polis eller militär. Du vill hjälpa, men kan inte. Du känner dig maktlös, säger Stellan Ponnert, präst i Västra Skrävlinge kyrka som tillsammans med prästen Per Kristiansson leder bibelstudiegruppen.

En stund in i bibelsamtalet blir det tillfälle för Sajad och hans kompis Mahmoud att berätta om sig själva och hur de kom till Sverige.
– Jag kom till Sverige och Malmö i december 2013. Malmö är min stad, jag älskar Malmö. Min flykt sträckte sig över flera månader genom Iran och Grekland – där är du som papperslös längst ner på värdeskalan. En del försöker lura dig och vägrar betala ut din lön. Det hjälper inte att protestera, du har inga rättigheter, säger Sajad.
Hur kändes det när ni bestämde er för att fly från Afghanistan och på vinst och förlust förändra hela livet?
– Det var svårt, tråkigt och samt-idigt lite spännande, säger Mahmoud försiktigt.

Sajad berättar att när han var 13 år började han arbeta med armeringsjärn till byggnader som uppfördes av tyska företag. Båda Sajads föräldrar är döda.
– Tyskarna behandlade mig väl. Det var då min längtan efter ett annat liv föddes och jag började spara pengar. De var så snälla mot varandra och mot mig. Jag kände att jag ville vara som dem, säger han.

Till slut hittade ni till Västra Skrävlinge kyrka. Hur gick det till?

– En kristen tjejkompis till mig här i Sverige såg att jag inte mådde bra, berättar Mahmoud.
Tjejkompisen tog med honom till kyrkan.
– Där lärde jag känna Jesus och blir lite starkare för varje dag. Det är en speciell känsla att komma till kyrkan. Jag får hopp. Församlingen här i Västra Skrävlinge är som en familj. Det känns helt underbart att vara med, säger Mahmoud.

Sajad hittade till kyrkan genom den svenska familj som han bodde hos när han kom till Sverige. Han kunde inte sova och familjen trodde att han skulle må bättre om han fick komma till kyrkans gemenskap.
– Familjens dotter följde med mig hit och sedan har jag börjat engagera mig. Förutom bibelstudiegruppen är jag konfirmandledare. Att umgås med människorna här gör att jag inte saknar mina syskon, säger han.

Hoppet att komma in i det svenska samhället bär Sajad. Han har förstått att för att lyckas med det måste han lära sig svenska riktigt bra. Språket har han studerat på egen hand genom att varje dag se flera svenska filmer och att lyssna noga på texten till Ted Gärdestads låtar. Sajads svenska är inspirerad av poesi och humor. Eftersom han började jobba när han var 13 år gick han endast ett fåtal år skolan i Afghanistan och skolgången var sporadisk. I dag läser han svenska bättre än dari.
– Det är roligt att lära sig en ny kultur och ett nytt språk. Kyrkan är en möjlig väg in i det svenska samhället. Du måste kämpa. Att ta eget ansvar bär mig genom livet, säger Sajad.

Text/foto Kristina Strand Larsson